Tankar om svensk politik
Kanske blir någon förvånad. Under cirka ett kvarts sekel från slutet av 60-talet till och med de första åren av 90-talet var jag aktiv
moderat. Jag arbetade för valfrihet och människors rätt att bestämma över sitt liv och mot politiskt förmynderi. Jag tror och trodde på människor rätt till integritet och värdet av hög rättssäkerhet.
Tyvärr ser jag inte att dessa värden nu inte på samma sätt utgör grunden för moderat politik. De konservativa och delvis nationalistiska intressena har tagit över och mindre talar man om integritet och rättssäkerhet.
Synen på människor rätt till valfrihet lever dock lyckligtvis kvar.
I de två senaste valen har jag därför inte röstat moderat. Jag har i stället valt något av de partier som är mer utpräglat
liberala. Jag har växlat mellan Centern och Liberalerna. I år valde jag att rösta på (L) sedan Centern valde att stödja (S) (MP) och (V) vid behandlingen av statsbudgeten. Just nu känns det som jag röstade fel.
Trots
mina i grunden borgerliga värderingar kan jag idag inte känna någon glädje inför vad det så kallade Tidövatalet och den nya regeringsbildningen. Jag känner snarare oro. Jag instämmer i kritiken kring mot
både de stärkta restriktionerna i migrationspolitiken, mot försämringarna i klimatpolitiken och på planerna på att minska biståndet. Det är en farlig kursändring och det känns som att den nya inriktningen
ligger långt ifrån den gamla allianspolitiken.
Kanske har behovet aldrig varit större än nu att engagera sig i den politiska debatten och utrycka sin uppfattning kring vilka värden som borde vara vägledande för politikens
inriktning. Jag tror på människors lika värde, humanism, internationell gemenskap, människors rätt att bestämma över sitt liv och förmåga att ta ansvar. Människor ska ha rätt att växa och lyckas
men samtidigt måste vi inse att vi alla vid olika tillfällen i livet behöver både varandras och ”samhällets” stöd. Vi som tror på detta behöver bättre formulera våra tankar och föra
mer av idédebatt. Mer prata om varför dessa värden är viktiga än att kritisera det ena eller andra partiet får olika saker.
Jag tror att långt fler än de cirka 10 % som röstat på centern och liberalerna
kan utgöra grunden för detta. Jag vet att många besvikna tidigare och nuvarande moderatväljare också står för dessa värderingar. Till och med många socialdemokrater borde kunna vara med. Många av er har
öppnat sig för ökad valfrihet och att ge människor makt över sitt eget liv. Många (s)-väljare står idag för mer av liberala idéer och mindre för socialism och förmynderi i jämförelse
med vad som gällde när jag blev medlem i Moderata Ungdomsförbundet för mer än 50 år sedan.
Hur debatten och opinionen ska drivas vet jag inte. Men jag kan inte sitta tyst och börjar så här.